Dick Axelsson eller Peppe Lundh?
Jag vill svara Peppe eftersom att han tillför ett maximalt leende på mitt kakhål (där det dessvärre inte stoppas några in några kakor, bara sångabborre (tonfisk) och bönor) såväl på som utanför isen, men jag har inte mage (i det här fallet handlar det snarare om hjärta) nog att välja bort Dick. Fifty/fifty, svarar jag.

Dick Axelsson i HV71 eller Dick Axelsson slutar spela?
Om det var illa redan när han spelade i MoDo, hur skulle det då vara om han spelade för HV? Uha, hemska tanke!

Hund eller katt?
Jag önskar alla katter döden (speciellt den ginger-färgade som, i en trädgård jag passerar när jag går till gymmet, blänger ilsket på mig).

Okänd eller ökänd?
As simple as that.

Lillasyster eller storasyster?
Det här dilemmat kan jag inte besvara. Jag älskar både min lillasyster och min storasyster!

Singel eller hockeyfru?
Om det innebär att jag blir förskonad från stereotypa diton och och att jag har egen inkomst och inte försöjer mig på den skridskoåkande - hockeyfru.

Spindlar eller ormar?
Båda (o)djurarterna ger mig kallar kårar, men om jag måste välja så...

Bil eller cykel?
Gärna sent på natten, eller på en väg där det vid sidan om är skyltat mot Karlstad, eller det bästa av allt: de två nämnda önskemålen i ett!

Gym eller yoga?
Ledsen om jag gör dig besviken, Grana.

Äta eller svälta?
"Eat to live, don't live to eat" sa Benjamin Fankling en gång, jag gör tvärtemot.

Stark eller svag?
Såväl fysiskt som psykiskt.

Alkoholdryck eller läsk?
Svårt! Jag tycker om båda två, även om jag förtär varken alkohol eller soda numera. Alkohol drar det längsta strået, det är roligare.

Jogga eller powerwalk?
Att susa upp och ned för backar slår promenixer med hästlängder (även om stegen inte är riktigt så långa...)

iPhone/mobil eller dator?
Kan hända att det uppstår en del problem när man ska skriva uppsatser och dylikt, men vad sjuttsingen, det är smällar man får ta!

Varmt eller kallt?
Vi snackar temperatur, va? Så det inte gäller hur jag vill ha mitt vatten till maten eller så.

Pasta eller potatis?
Nu för tiden äter jag varken eller, men står valet mellan de två kolhydratsfyllda p-varorna är pasta det självklara valet.

Skeda någon eller bli skedad?
Annars skulle jag känna mig som mannen. (Det får liksom räcka med att jag lyfter hantlar, tittar på hockey och älskar hockeyhandskeodören.)

Harry Potter eller Sagan om ringen?
Platt fall, har inte sett någon av filmerna.

Stockholm eller Karlstad?
Borta bra men hemma bäst, och det finns ingen stans i världen som jag känner mig så hemma som när jag är i Karlstad.

Facebook eller Twitter?
Vad vore mitt liv utan applikationen med fågelloggan? Vad hade jag för liv innan upptäckten av den gjordes? Hade jag något liv?

SM-guld med Färjestad eller VM-guld med Tre Kronor?
Mitt Färjestad-hjärta är större än mitt Sverige-hjärta.

Det uppdagades att min rysstokiga bästis satt griller i huvudet på mig där jag satt i min schäslong och - inte bara räknade med - hoppades på mother Russia. Som väntat kröntes de rödbeklädda från det stora landet i öst till världsmästare, och det med all rätt. Släpper man in 15 baklängesmål, och gör fler än de dubbla framåt, på 10 matcher samt spelar som Malkin, som får det han gör på isen att se ut som om det vore TV-spel, förtjänar man att triumfera med medaljer och förfriskningar i vodkakaraktär.

Det var dock inte Rysslands buckla jag ville att detta inlägg skulle komma att handla om, utan om ett annat pris, eller ett prisande rättare sagt. Bjässen Chara, som jag önskade skulle göra mål och som gjorde så (två stycken, bara en sådan sak!), försåg sin överkropp med Demitras landslagströja, Demitra som omkom i kraschen i höstas. Som om det inte vore nog höjde han sin blick, sina armar och sin silverassiett upp mot skyn, för att på så sätt hedra sin bortgångne landsman. Om Demitra ändå sett på...

Jag är inte kapabel till att klä gesten med ord, men jag tycker att den har gjort sig förtjänt till att uppmärksammas - här, och överallt.

För snart en vecka sedan var det examination i orientering, ett kursmoment jag ängslades ganska ordentligt inför (läs: jag ville hellre utstå smärtan av tusen nålar-leken utförd av någon starkare än Pippi Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump). Överraskande nog grejade jag det! Jag hittade alla kontroller och jag hittade ut, mycket tack vare min briljanta taktik "Följa John" (dock kom någon Erik i en av parallellklasserna före, så till nästa gång vet jag att det är Erik jag ska följa och inte John). Anledningen till att jag medhaver detta som en punkt på listan är för att jag är så förbannat nöjd, eller snarare lättad, över att det inte gick åt skogen (did you see what I did there?).

Fördjupningsarbetet i psykologi kan ta sig i röven! ("Moget uttryckt!" tänker ni, varpå jag kontrar med detta klipp. Spola fram till 1.06 och lyssna på hur den avlägsna rösten säger ungefär detsamma som jag formulerade i föregående mening. Much better!)

Det fina vädret håller i sig och verkar ha kommit för att stanna. Dags att upp på vinden gå, för att där plocka med sig lådorna med allt som kan tänkas höra sommaren till (sommarromansen är dock inte lika lätt att hitta som sandaletterna i lådan).

Jag har legat på latsidan vad gäller morgonträningen, något som jag nu ångrar bittert. Ett 100-minuterspass på gymmet om dagen räcker kan tyckas, men nej, inte för mig. I veckan som kommer ska jag, om vädret tillåter, ut på morgnarna. Feel free to pusha mig!

Vem behöver räfflade potatischips om fredagskvällarna när man kan underhålla munpartiet med att prata med någon där personkemin stämmer överens med varandra till punkt och pricka? Inte jag.

I dag är det ett år sedan jag satt i klassrum 11 och med stor bestörtning mottog meddelandet "Dick till MoDo". Jag har visserligen passerat krisen vid det här laget, men tycker för den sakens skull inte om att påminnas om den.

Inlines. Jag kanske inte ser ut som någon inlinesåkarbrud á la Miami style, men what the heck! Det är roligt, dessutom är det bra benträning.

Morsning korsning! Mitt blogg-konto har använts lika flitigt som Adeles gymkort på sistone. Enda gången som jag betänker alternativet att sätta på datorn är när jag med vilja känner för att fila på mina fördjupningsrapporter (och ni kan ju tänka er hur ofta den ambitionen infinner sig så här i solgastande tider), alla jag behöver komma i kontakt med och allt jag behöver komma åt har jag i telefonen, och från den tycker jag inte om att blogga. Ni blir lidande, jag vet, unnskylde.

I går var det lördag, fastän det kändes som söndag, och i går var jag betagen av livet itself. Jag tränade, som jag gör för jämnan, jag hackade grönsaker på en bordsduk från Frankrike och jag umgicks med kamrater jag har broderligt förhållande med fram till dess att klockan slog tolv.

I dag är det söndag, och det känns, och i dag är jag inte det minsta förtjust i att vara i levande tillstånd. Den 20:e maj för med sig destruktiva minnen, dessutom är det den sista lediga dagen av fyra. Hade som plan att plugga en del i dag, men ska nog låta bli och istället suga ut det sista ur denna 96-timmarsrast.

Nu? Frukost i form av lågfetthaltig yoghurt, axa-müsli, mandlar och tärnat äpple.

Jag har insett att min senaste kyss var upphetsande.
Jag lyssnar på Chris Brown's nya, Don't Wake Me Up heter den (you can thank me later).
Jag pratar mest hela tiden.
Jag tycker om akustiskt, hockey, grillat, pussar i nacken, brunbrända ben, träning och att skriva.
Min första kyss var slemmig och ägde rum i pysselrummet på dagis.
När jag vaknar på morgonen gör jag minst 20 armhävningar.
Jag är förälskad i livet. Ja faktiskt, lite smått förälskad i livet är jag. (Värst vad det där lät Tomas Di Levigt.)
Jag kommer alltid att minnas fjolårets gulddagar.
Sist jag grät var i går, för att ett plagg jag var ute efter var slut (avdelning sök hjälp).
Min mobiltelefon är ovärderlig.
Kärleken är ett mirakel, eller vad säger du, Ranelid?
Innan jag går och lägger mig tänker jag på vad jag ska äta till frukost morgonen därpå.
Just nu tänker jag "undra vad som försiggår i Rundqvists huvud".
Bebisar är söta så länge de är tysta (jollra och skratta lite lätt kan de få göra också).
I kväll ska jag äta middag och umgås med min mitt favoritbrödrapar.
I morgon ska jag plugga, träna och prata i telefon.

Vad säger ni om att köra en this or that-frågestund? Jag själv är nämligen lite sugen på det! Ställ era frågor i this or that-format, så lovar jag att jag besvarar dem (accepterar kommentarerna i efterhand).

Ni har fram till på söndag på er. SHOOT!

God morgon, GOD MORGON, hör fåglar sjunga glatt "god morgon, god morgon" i kör. Jag mår bra, tackar som frågar. Har dock inte sovit så gott, för att inte säga att jag sovit bedrövligt. Önskar att jag hade svar på vad det är som orsakar uppvaknanden som kräver en hel process att somna om ifrån, och är tämligen angelägen om att få reda på varför jag vaknar klockan fem om morgnarna. Det hade varit en sak om jag hade haft någonting att se fram emot, varit nyfiken på vad som komma skall liksom, men så är inte fallet, för mig veterligen tycker jag varken att Kristi Himmelfärd eller syttende mai är särskilt upphetsande. Jaja, det är inte mycket att göra åt saken.

För att få in lite positivitet bland gnatet om det sovelände som han från ovan skänkt mig: LÅNGHELG. Jag har sett fram emot denna minisemester ända sedan jag hade lov sist (vad kan det ha varit, en månad sedan?) och välkomnar den nu med vidöppen famn. Inte för att jag har någonting utöver det vanliga inplanerat, men ledighet som ledighet! Helt disponibel kommer jag dock inte att vara, då jag har två feta rapporter att få i färdigt skick, men det är inget som en Åkeson inte klarar av.

På dagens tablå står det plugg och VM-kvartsfinal. Ska försöka beta av så mycket som möjligt av det förstnämnda nu på morgonen, för att med gott samvete sedan ta rast resten av dagen. Funderar på om jag, under rasten, ska löpträna Örby runt eftersom att gymmet är stängt (vill slänga en hantel i huvudet på den som kom med påfundet att gymmet ska vara stängt på röda dagar) och jag klarar inte av en dag utan motion nu för tiden. En dags vila vore egentligen på sin plats, men jag är rädd för att bli stissig (läs: tjock) om jag inte rör på mig.

Och så var det det här med hockeyn. I kväll börjar det roliga! Kvartsfinalerna inleds och således blir VM-turneringen mycket roligare att titta på (en gruppspelsmatch mot Italien är så där). 20.15 släpps pucken som ska passas mellan Tre Kronor och Tjeckien, och jag tror att Sveriges chanser till avancemang är goda, får de mycket speltid i power play är saken biff. 

Nej hörnini, jag tänkte inte bli mer långdragen än så här. Ni får ha det så bra, så hörs vi snart igen!

Dagens låt: Collide - Howie Day.
Dagens klädsel: Svarta jeans och en gräddvit blus med broderier. Cleant is fint.
Dagens internetsida: Blogg.se
Dagens beroende: Toalettbesök. Jag tror aldrig att jag kissat så mycket som jag gjort i dag. (Too much, va? Ledsen!)
Dagens roligaste: Sannys "sågning".
Dagens blogg: Http://thole.blogg.se

1. Jag tokgillar komplicerade och inte alltför ofta förekommande ord, det kanske ni har märkt av? Vet inte hur det kommer sig, men har varit förtjust i det, och att variera ordförrådet, så länge jag kan minnas. Det verkar som att det, trots att jag hyser vedervilja (♥) över att behöva plugga, bor en liten nörd inom mig.

2. När jag workar out, tränar alltså, svettas jag som en gris (huruvida de faktiskt svettas eller inte låter jag vara osagt). Förr kunde jag inte svettas, hur hårt jag än tog i. Jag minns så väl min första synliga svettdroppe, det var i en boxningslokal på Söder när jag stod som medlem i klubben Contender. Den där svettdroppen var början på någonting stort, för numera har det ingen betydelse vad det är jag tränar eller vilken form jag är i - jag svetta, och det som en jude på baconrea.

3. Jag tycker att värmländska är charmigt och inte grötigt, som många verkar tycka. (Med värmländska menar jag Karlstadmål, inte Exäras språkvariant, som är så gott som omöjlig att förstå.)

4. Burger King och MAX är två hamburgerkedjor vars mat jag aldrig satt mina tänder i. Det är dock ingenting att häpnas över, jag har aldrig varit den som varit så där jätteförtjust i flottig mat.

5. Jag har, och har alltid haft, svårt för att skratta i min ensamhet, alltså åt ett Youtube-klipp eller dylikt. Det kan rycka lite i mungiporna, men inte mer än så. (Tittar jag på videor som jag och Lovi spelat in däremot, då kan jag inte hålla mig för skratt. Brister i skratt bara jag tänker på dem. Allvarligt talat, jag garvar i skrivande stund.)

Några dagar blev en vecka sånär, men nu är jag här! (Vad får jag för att jag rimmar det första jag gör?) Drabbades återigen av en släng av bloggtorka. Min stereotypa vardag i kombination med ett fantasiunderskott är vad som gett upphov till att uppdateringen lyst med sin frånvaro. Nog med ursäkter, det sabbar - den icke-extensiella - stämningen.

I helgas var jag iväg till salong Ma Griffe, där världens mest trevliga hårfrisörska klippte till mig. Fruktade att hon, när jag ombad henne att kapa det som var slitet, skulle föreslå snagg, men som tur var visade det sig att det inte var så farligt som jag trott. Jag stod i valet och kvalet när det gällde min frisyr, men valde omsider att inte genomgå någonting radikalt. Att prova på någonting nytt är alltid en frestelse, men jag är för mesig för att ta mig an själva proceduren. Med andra ord blidde det varken page eller dip dye (eller var som nu är "up to date" på hårfronten), det blidde topparna. Vill, och ska försöka, behålla så mycket längd som möjligt, för att så småningom få det att se ut så här (ta ned mig på jorden, någon).

Utan kluvna toppar och med efterdyningar i form av rysningar tack vare hårbottenmassagen förpassade jag mig till Specsavers, där jag hade besökstid. Gjorde en synundersökning som talade om att jag skulle komma att bli så gott som en trafikfara utan glasögon, så det var bara för mig att leta rätt på bågar och glas, och för päronen att betala och se glada ut. Fann två par i sann Elli-anda, som jag tror att jag kommer att trivas bra i, även om jag inte alls vill bära brillor på snoken egentligen. Det är inget tvång att använda dem under all min vakna tid, men direktivet lyder som följer: ju oftare, desto bättre. Ska hämta ut dem i veckan som kommer, och av någon oförklarlig anledning längtar jag.

Jag vill borra ned mitt ansikte i skämskudden när jag tänker på att jag varit ovetande om Jason Reeve's existens i 17, snart 18, år. Antar att jag får försöka se det från den ljusa sidan: att jag upptäckt honom över huvud taget och att sent faktiskt är bättre aldrig. För övrigt vill jag dedicera just den här till min bästa vän.

 

"But you're my best friend
you're my dream that came alive
you're my reason
you're my faith and you're my fire
You're my lover
you're my angel in the night
you're my sunrise
you're the stars and i'm the sky
you're my best friend
you're my only love until the end"

Hade det inte varit för att sommaren kommer med solsken till mig (sermanpå, jag har samma vokabulär som bandmedlemmarna i Östen med Resten) hade den grönskande årstiden utan ishockey varit svår att genomleva. I would barely have made it. Men, nu är här både solskivan och manssporten. VM har tagit vid, vilket betyder att jag, återigen, har spel att se fram emot. Jag skulle förvisso hellre se Färjestad ägna sig åt spel, men man tager vad man haver, och ett Tre Kronor fyllt till bredden av NHL-stjärnor är inte fy skam.

Drabbningen i går slutade 4-1 i svensk favör, och med en 3-1-seger mot grannationen Norge i bagaget fortgick därmed segertåget. På måndag väntar Danmark, och av omröstningen på Svenska Ishockeyförbundets hemsida att döma kommer någon seger inte att skrivas till de rød pølse-ätande. Jag lägger inte in något veto, snarare tvärtom. Sverige har spelat upp sig sedan förturneringen (och tur är väl det!) och att göra en "three in a row" känns inte det minsta avlägset.

Årets upplaga av det blågula landslaget besitter hög kapacitet i form av beprövade spelare med NHL-rutin, men debutanter i sammanhanget, i form av påtagliga talanger, finns ocskå med i laguppställningen. Jag tänker främst på Jonas Brodin, som i gårdagens möte mot Tjeckien förstärkte Mårts manskap och gjorde VM-debut. Insatsen han svarade för är svår att få på pränt. Att vara 18 år och göra det han gör är ojämförligt, och få förunnad är den stolthet som rår när man vet vilket lag som varit en bidragande orsak till framgången.

Nu håller vi tummarna för att Brodin och grabbarna fortsätter på samma sätt och i samma takt, och som sagt: Danmark på måndag! Döda de röda, framåt med de grö.. gula!

Ena armen i, andra armen i. Ena benet i, andra benet i. Ena hälen i, andra hälen i. Femhundra meter fram, femhundra meter ännu längre fram. Men, det är någonting som inte stämmer. Kan det vara blötan? Morgongojset i högerögat? Surmulen till unge på trottoarkanten mittemot? Nej, ett nationellt prov ska inleda den första verkliga skoldagen sedan i fredags, och det tidigare än vad ordinarie torsdagsschema informerar om. Femhundra meter bak, femhundra meter ännu längre bak. Ena hälen ur, andra hälen ur. Ena benet ur, andra benet ur. Ena ärmen ur, andra ärmen ur.

På grund av (eller i det här fallet: tack vare) diverse anledningar blev samtliga lektioner efter det nationella provet inställda. Följden blev hemgång redan klockan tio på förmiddagen. Gjorde mig en lunch bestående av endast grönsaker, läste några sidor i "Tristan och Isolde" (jag som tycker att jag använder mig av gammeldags uttryck när jag skriver...), lekte i Instagram samt lapade sol, allt detta på altanen.

VARNING FÖR ONÖDIG INFORMATION! Jag har aldrig varit med om maken till kissnödig människa. Om jag hade varit en Sims-gubbe hade mätaren för energi varit röd mest hela tiden.

I dag hörde jag värmländska på stockholmska kullerstensgator, där jag gick i klackar med öppen tå, av den anledningen att en av pôjkera var (är, han stannar till på lördag, då han ska på möte med sin agent) på besök. Vi strosade runt, men bara ett litet tag, sedan blev vi sittandes under de träd i Kungträdgården som turisterna så här års flockas kring.

Hört på tunnelbanan: "Såg spelarbussar vid Globenområdet alldeles nyss, vet du om det är någon hockeymatch på gång eller något?". "DET ÄR ETT HELT JÄVLA VM PÅ GÅNG, DITT INKOMPETENTA FANSKAP!" fick jag lust att skrika, mina läppar knappa millimetern ifrån dennes tinning.

Grillspett till middag. Det räcker så, ja.

Ska nu kompensera morgonens uteblivna träningspass, och det med en rejäl runda. Mot Högdalen och tillbaka! (Det är ungefär detsamma som "mot oändligheten och vidare", det är i alla fall vad det kommer att kännas som under loppets gång).